Torvald Moseid

Pressbild: Drömkvädet, detalj (1980-93)
Fotograf: Sørlandets Konstmuseum

Sørlandets konstmuseum: Utställning till 2018-01-21
Vägbeskrivning: Skippergata 24 B, Kristiansand
Digitalt: Sørlandets konstmuseum

Den norska konstnären Torvald Moseid föddes 1917 i sydliga Byglandsfjord och var sist i en barnaskara på åtta. Fadern försörjde familjen på sågverk och sysslade även med båtsnickerier. Orten som ligger vid en fjord var präglad av kristen tradition, hantverk och nordisk natur. Före och under Moseids uppväxt förändrades trakten, den susande skogsmarken blev till sorlande bruksort. Sedan pojkåren var teckning en angelägen fritidssyssla för Moseid. Han skaffade sig samtidigt färdigheter i sömnad och broderi, det var något hans äldre systrar lärde honom. Textilier var i stort undantagna varubristen efter första världskriget och fanns tillgängliga för eget bruk eller handel. Redan efter konfirmationen gick Moseid ut i förvärvslivet och prövade flertalet olika yrken och arbetsplatser genom åren. 1935-1936 gich han på Sörlandets kristna ungdomsskola. Men vurmen för bildkonst fanns kvar. På inrådan av läraren Olav Skeie sökte han 1939 till Statens hantverks- och konstindustriskola i Oslo.

Torvald Moseid studerade på SHKS 1940-1945, delvis med stöd av stipendier, men fick lämna skolan långa perioder på grund av andra världskriget. Under ferierna gjorde han resor i Europa och Asien, vilket senare influerade hans uttryck. De första åren i Oslo hade Moseid förutom kurskamrater även fått kontakt med Oslo-familjer som sett dels talangen, dels svårigheten i att etablera sig ensam i en storstad. Moseid fick möjlighet att praktisera efter eget huvud på familjen Bugges keramikindustri och i den rysk-italienske entreprenören Anatole Savabinis glasbruk. Sådana privilegier utverkade goda handlag för hans gryende konstnärskap. Variation passade Moseid som från början intresserat sig för flera gebit såsom måleri, glaskonst eller bildvävnad. Dessutom medförde bredden större framtida arbetsmarknad. Dessa förutsättningar uppvägde i viss mån också Moseids egensinnighet. Han avvek emellanåt från läroplan till förmån för sådant han fann nyttigare och lämnade SHKS utan examen.

1945 reste Moseid till Köpenhamn och arbetade i textilkonstnären Marie Gudme Leths verkstad. Året därpå återvände han till Oslo som assistent på Glasmagasinets ritkontor. 1949 arbetade han för Kungliga porslinsfabriken i Köpenhamn och gjorde sin första separatutställning, platsen var Konstnärernas hus i Oslo. Han gifte sig samma år med pianisten Ingebjørg Christensen. Utställningen mutade in ett rum åt Moseid i den norska konstsfären. Spännvidden från broderi och träskulptur till tecknade bilder rönte honom epitetet tusenkonstnär. De alltfler dekorativa projekten gjorde honom dock sällsynt på gallerier. Skeppsredaren Nordahl Wallem var, liksom kyrkan, en betydande uppdragsgivare. Moseid var brukskonstnär, då hans arbeten var uppdrag, men samtidigt pionjär inom högre glas- och textilkonst i Norge. Han lyfte hantverkstradition till konstform och förenade antikt bildspråk med kristendom och norsk mytologi. I höst presenteras två av Moseids viktigaste verk på SKMU, donerade av Telenor. 

Torvald Moseid 
Hemland: Norge, född i Byglandsfjord (1917-2000)
Utbildning: Statens hantverks- och konstindustriskola (KHiO)
Kända verk: Orfeus & Eurydike, De fyra årstiderna, Livets träd
Representerad: Kunstnerernes Hus, Kunstindustrimuseet i Oslo
Utmärkelser: Kungens fortjänstmedalj i guld
Konststil: Symbolisk, mytologisk

Louis Marcussen alias Ovartaci

Pressbild: Tankens flykt (odaterad)
Fotograf: Helle Lorenzen

Konsthall Charlottenborg: Utställning till 2018-01-14
Vägbeskrivning: Nyhavn 2, Köpenhamn
Digitalt: Konsthall Charlottenborg

Den självlärde konstnären Louis Marcussen, senare känd som Ovartaci, föddes 1894 i den gamla hamnstaden Ebeltoft på Danmarks östkust. Marcussen växte  upp i en stor villa med flera syskon och uppfattades tidigt som reserverad. Han ägnade timmar åt litteratur, buddhism och yoga i sökandet efter harmoni hos kropp och själ. Sin kontemplativa natur till trots gick Marcussen i lära som målarmästare efter grundskolan, han försörjde sig i yrket fram till 29 års ålder. 1923 beslutade han och en arbetskamrat att prova sina vingar ute i världen och flyttade åt sydväst, till Argentina. De bosatte sig i Buenos Aires och arbetade vidare som husmålare där. Men uppdragen var svåra att få, kringflackande perioder av arbetslöshet förekom. Det bidrog sannolikt till att Marcussen reste uppåt landet och levde med indianer i djungeln en tid. Efter sex år i Latinamerika löste han returbiljett på en atlantångare, under villkor att arbeta som kollämpare.

Den människa som återvände till Danmark var förändrad, fysiskt och psykiskt illa medfaren. Efter vanföreställningar och irrationellt beteende hämtades han av polis. 1929 fick Louis Marcussen diagnosen schizofreni och tvångsintogs på sjukhuset i Risskov. Det har spekulerats om ohälsan kom efter bruk av rusmedel under tiden hos indianer, men det har aldrig bevisats. När han blev mentalpatient var det på livstid, han skrevs aldrig ut. Marcussen betraktade sig som sjukhusets mest betydande patient och uppfann med tiden alter egot “Ovartaci”, med betydelsen: överstolle. Ovartaci avstod psykiatrisk vård och skapade självterapi genom hantverk, måleri och skulptur. 1932 flyttades Ovartaci till ett vårdhem i Dalstrup där han fick större frihet. Här började en mycket produktiv period som lade hans konstnärliga begåvning i dagen. Ovartacis bildspråk tog form. Långt fram i tiden skulle ett museum över psykiatri och konst namnges efter honom.

Även då psykiatrins behandlingsmöjligheter var ytterst få vid den här tiden fann sig Ovartaci väl i den bekymmersfria vårdhemsmiljön. Bristen på frihet medförde, i sig, friheten att ostört koncentrera sig på konsten. För Ovartaci verkade dessutom byggnaden och dess sociala miljö som inspiration och båda förekommer i hans målningar. Det anses även paradoxalt att Ovartacis gränslösa måleri troligen aldrig hade blivit till utanför vårdhemmets inramning. 1942 återvände Ovartaci till sjukhuset i Risskov på grund av försämrad hälsa och konflikter. Här blev han kvar men fortsatte färgsätta sin mystiska och feminiserade motivvärld. Ovartaci såg kvinnan som ett högre väsen. Han ville själv bli kvinna och könsopererades 1955. Konstverken är speglingar av hans eget kosmos av drömfigurer och själavandringar. På äldre dar upphöjdes han av målare som Asger Jorn och Jean Dubuffet. I år visas utställningen Galenskapens konst på Charlottenborg.

Louis Marcussen
Hemland: Danmark, född i Ebeltoft (1894-1985)
Utbildning: Husmålare, autodidakt konstnär
Kända verk: Nirvana, Ansikte med landskap, Svävande kvinnor
Representerad: Louisiana, Collection de l’Art Brut, Galleri Gallo
Konststil: Surrealistisk
Hemsida: Museum Ovartaci 

Irving Penn

Pressbild: Fotografiska
Fotograf: Franklin Heijnen/Flickr

Fotografiska: Utställning till 2017-10-01
Vägbeskrivning: Stadsgårdshamnen 22, Stockholm
Digitalt: Fotografiska

Det fotografiska snillet Irving Penns liv började sommaren 1917 i Plainfield utanför New York. Båda föräldrar var ryska invandrare, fadern var urmakare och modern sjuksköterska. Irving Penns konstnärlighet började anta konkret form vid 17 års ålder på Philadelphia Museum & School of Industrial Art. Där undervisade designern Alexey Brodovitch, också rysk invandrare, som blev Penns mentor. Brodovitch hade 1933 introducerat sitt nytänkande Design Lab. där begåvade elever konfronterades med formgivning som helhetsbegrepp, kommersiell design i samma rum som fransk avant-garde. Penn deltog självklart i dessa gruppers experimenterande med alla tänkbara tekniker och uttryck. The Design Lab. syftade till att samtidigt uppnå bredd och finna det individuella. Grundutbildningen under åren i Philadelphia var inriktad på teckning, måleri och industridesign. Initialt var Penns ambition att bli målare. Vid den här tiden sågs fotografi som ett kommunikationsmedel snarare än självständig konstart.

Irving Penn examinerades 1938 efter fyra års heltidsstudier och tog med sig flyttlasset till New York för arbete hos ansedda tidskriften Harper’s. Yrkeslivets inledande period var på frilansbasis som grafisk formgivare och illustratör. Redan samma år köpte Penn sin första kamera, ovetande om att han just börjat sin resa mot berömmelse. Kameran var en Rolleiflex av mellanformatstyp och den blev en pålitlig följeslagare. Genom optiken blev världen annorlunda och Irving Penn förevigade nya människor och byggnader under vandringar längs gatorna i New York och Philadelphia. Några av motiven publicerades i Harper’s, vilket öppnade dörren till New Yorks modefotografi. Penn var bara 23 år när han blev creative director på konfektionsfirman Saks Fifth Avenue. Kometkarriären till trots var han ett par år senare desillusionerad. Han lämnade sin anställning och gav sig iväg på yttre såväl som inre resor genom den amerikanska södern. Amerikansk folklivskonst hade alltid intresserat honom.

Resandet förde så småningom Irving Penn till Mexico där han satte upp en ateljé och återupptog måleriet. Efter något års skapande insåg han att det var bakom kameran han hörde hemma. Han återvände till New York försedd med nya erfarenheter och fotografiska reseskildringar, efter förebilder som Eugène Atget och Henri Cartier-Bresson. Irving Penn etablerade sig som modefotograf på tidskriften Vogue 1943 och blev med åren känd för 165 mästerliga, stilbildande omslag. Penns professionella relation till Vogue varade i 66 år och han arbetade i länder som Spanien, Peru och Indien. 1950 gifte han sig med modellen Lisa Fonssagrives. Irving Penn var nyskapande inom både kommersiell och konstnärlig bild. Skulpturala modeller eller precist arrangerade stilleben. Mest känd är han som porträttfotograf. Hans blick för karaktärsdrag har gjort många berömdheter odödliga. I år firas konstnärens 100-årsjubileum med utställningen Resonance — photographs from the Pinault Collection.

Irving Penn
Hemland: USA, född i Plainfield (1917—2009)
Utbildning: Philadelphia Museum & School of Industrial Art (senare Uarts)
Kända verk: 3 Steel Blocks, Lion Skull, Jean Patchett/Vogue, Beauty Shop,
Alberto Giacometti, Lisa Fonssagrives/Vogue, Salvador Dali
Utmärkelser: The Cultural Award from the German Society for Photography,
Hasselbladpriset, ICP’s Infinity Award
Hemsida: The Irving Penn Foundation