Pressbild: Hulelandsby, Spanien (1936)
Fotograf: Ole Mortensen

Holstebro konstmuseum: Utställning till 2017-05-28 
Vägbeskrivning: Museumsvej 2A, Holstebro
Digitalt: Holstebro konstmuseum 

Olivia Holm-Møller föddes 1875 och växte upp som lärarbarn i det danska bysamhället Homå på det vildvuxna Djursland. Familjen präglades av den filosofiske folkbildaren Nikolaj Grundtvigs tänkande och Olivia var elev i friskolor efter hans modell. Grundtvigs progressiva idéer fick stor betydelse för landsbygden och särskilt flickors utbildning. I vuxen ålder stod Holm-Möller själv vid katedern och höll lektioner i danska språket eller undervisade i handarbete. Hon var även gymnastiklärare. Vid sekelskiftet träffar Holm-Möller konstnären Elise Konstantin-Hansen och får djupare kontakt med sin egen konstnärliga drivkraft. Hon överger lärargärningen och reser till Köpenhamn för studier på Fröknarna Mundt och Luplaus tecknarskola. Året 1901 blir Holm-Möller antagen på Kungliga konstakademin där professorerna August Saabye och Viggo Johansen handleder i bildhuggarkonsten och drar upp riktlinjer för teckningens grunder.

Efter två års studier börjar Olivia Holm-Möller arbeta med modeller för kakelugnar hos C M Hess järnbruk i Vejle. Studieuppehållet fortsätter med en utlandsresa till England 1905. Holm-Möller vandrar långa stunder på British Museum och inspireras av samlingens klassiska mästerverk. Etrusker och greker gör bestående intryck. I denna inledande period arbetar hon främst med skulptur, relief och träsnitt. 1906 får konstnären sitt första stipendium och lär känna målaren Ejnar Nielsen under en vistelse i Italien. Kollegorna ska senare göra många danande konstresor ihop till länder som Grekland, Egypten och Kenya. 1908 premiärvisas Holm-Möllers verk under vårutställningen på Charlottenborg. Ett par år senare lämnar hon studierna utan examen och börjar alltmer uttrycka sig i måleri. 1915 blixtrar slagfälten i Europa och barnsängen tar hennes svägerska. Kvar står pojkarna Knud och Karl. Holm-Möller återvänder till Homå som styvmor.

I sin hemtrakt slutför hon samtidigt: Niobe — tio stora målningar som skildrar mänsklighetens drivkrafter, med tonvikt på kvinnans villkor. Den färgstarka bildserien är Holm-Möllers reaktion mot kriget och blir hennes konstnärliga genombrott. Hennes produktion har influenser från symbolismen hos målare som J F Willumsen och Ejnar Nielsen. Nielsen förekommer, liksom de två syskonbarnen, dessutom i Holm-Möllers motivvärld. Mycket av stoffet kommer från bibliska och mytologiska berättelser eller besök i främmande kulturer. Hon reser under hela sitt liv med skissblock och penslar under armen. Hon för anteckningar i bild, med blyerts och vattenfärger. I hemateljén blir scenerierna grund för mer abstrakta målningar av hennes personliga intryck. Enligt Holm-Möller kan allting uttryckas med bara färger, utan motiv. Genom utställningen Olivias verden på Holstebro konstmuseum kan besökaren uppleva hennes bildspråk.

Olivia Holm-Møller
Hemland: Danmark, född i Homå (1875—1972)
Utbildning: Kungliga konstakademin i Köpenhamn
Arbetsfält: Skulptur, bildhuggeri, måleri & grafik
Representerad: SMK, ARoS, Sorø kunstmuseum, Expo 58
Kända verk: Slægten, Kun farve og rytme, Musikalsk komposition
Utmärkelser: Jens Nielsen & Olivia Holm-Møller museet
Konststil: Impressionistisk, symbolisk

Pressbild: Spindel (1997)
Fotograf: Frédéric Delpach © The Easton Foundation

Louisiana Museum of Modern Art: Utställning till 2017-02-26 
Vägbeskrivning: Gammel Strandvej 13, Humlebaek
Digitalt: Louisiana Museum of Modern Art 

När Louise Bourgeois föddes i Paris 1911 tändes en ny stjärna på konsthimlen, en stjärna som följdes av den kultiverade publiken i decennier och fortsätter lysa i våra dagar. Bourgeois barndom utspelades mot en fond av antika gobelänger i familjens ateljé på landet och i galleriet inne i Paris. Hennes föräldrar restaurerade inredningstextilier i egen verksamhet. Flickan deltog i vardagens sysslor med sömnad och ritningar. Det gav handlag och blick för mönster. Det franska hemmet var välbeställt men präglades också av disharmoni. Egentligen skulle Louise fått namnet Louis och varit en pojke. Det var faderns önskan men blev hans besvikelse. En tragedi som jämte faderns otrohet skulle ingjuta en livslång vrede hos Louise Bourgeois. En annan tragedi var första världskrigets skuggor över landet. Louise förlorade sin bror till slagfältet, gick genom kvalfyllda sjuksalar till en sårad far och satt hos mor i spanska sjukan.

Bourgeois skrev dagbok under hela sin uppväxt. Hon ville komma ihåg allt och sparade de ljusa händelserna med de mörka i en minnesbank av fler än tusen värdefulla tidsdokument. Hennes episka konstnärskap blev en livslång förvaltning av livserfarenheter, som barn och kvinna i konflikt eller harmoni. I den ostyriga ungdomen sökte Bourgeois efter ordning och universella regler. Efter studentexamen från elitläroverket Lycée Fénelon sökte och fann hon båda 1932 i rymdgeometrins osynliga rum på Sorbonne och försjönk i ekvationer. När modern gick bort något år senare var förlusten väldig och den oförlåtande matematiken kändes kall. 1934 valde Bourgeois bort logikens begränsningar för konstens gränslöshet. Hon började studera på École des Beaux-Arts, Académie Ranson, École du Louvre och andra konstskolor. Hon arbetade även som elev hos fristående konstnärer. Charles Despiau och Fernand Léger blev tidiga mentorer.

Vid 27 års ålder träffade Louise Bourgeois konsthistorikern Robert Goldwater och de blev snart äkta makar. Mötet förde dem båda över Atlanten där Bourgeois följde sin bana i en ny båge genom Art Students League of New York, under Vaclav Vytlacil. Hennes skulpturer introducerades på allvar under mitten 1940-talet och ingick i en ny, abstrakt expressionism driven av storheter som Ernst, Miró och Duchamp. Här från New Yorks konstscen inledde Bourgeois sitt livslånga, visuella samtal med publiken. Ett lågmält, länge anonymt samtal som efter hennes helt egna retrospektiv på MoMA 1982 kom att delas av världen. Energin i hennes organiska, rumsliga och feministiska formspråk kom ur känslorna, materien kom från minnen i tusentals dagbokssidor. Bourgeois konst är både självbiografisk och universell, hennes liv och längtan genom allas. Den aktuella utställningen Structures of Existence: The Cells leder oss genom slående scenerier.

Louise Bourgeois
Hemland: USA, född i Paris, Frankrike (1911—2010)
Utbildning: Sorbonne, École nationale supérieure des Beaux-Arts, Académie Julian
Kända verk: Maman, Persistent Antagonism, Cells, The Reticent Child
Representerad: MoMA (New York), Olympic Sculpture Park (Seattle) Nationl Gallery of Canada, Tate Modern (London), Wanås Skulpturpark
Utmärkelser: Hedersdoktor vid Yale University, Lifetime Achievement Award från International Sculpture Center (Washington), Praemium Imperiale, Wolfpriset
Konststil: Surrealism

Pressbild: Zurberes (2000)
Fotograf: Hort Family Collection © 2000

Louisiana Museum of Modern Art: Utställning till 2017-01-08 
Vägbeskrivning: Gammel Strandvej 13, Humlebaek
Digitalt: Louisiana Museum of modern Art 

Den tyske konstnären Daniel Richter föddes 1962 i medeltidsstaden Eutin i delstaten Schleswig-Holstein, ett landområde på gränsen mot Danmark med lång och komplex historia. Richter blev tonåring under det samhällskritiska tyska 1970-talet och drogs till punkrockens rebelliska subkultur. Det var i den autonoma gatumiljön bland extremfrisyrer och radikaler som Richters bildspråk började grundläggas. Verksam i Hamburg illustrerade han skivomslag, affischer och flygblad på uppdrag. Hans konstnärliga utveckling var på sätt och vis omedveten då intresset för intellektuellt måleri kom långt senare. Richter var 29 år när han blev antagen till konsthögskolan i Hamburg 1991. Det var en brytningstid där Europas järnridå kollapsat och globalisering gjorde världen både större och mindre. Richter studerade under professor Werner Büttner och den bohemiske studenten blev med tiden assistent hos målaren Albert Oehlen.

Den akademiska miljön gav Richter ekonomiskt andrum efter hårda år som frilans, nu fanns tid för djupare reflektion. Han tog klivet från illustration och grafisk form till den självständiga konsten. När Daniel Richter blev konstelev gick det konventionella måleriet på sparlåga i Tyskland efter en period av institutionskritik. Skolans konstprofessor Werner Büttner, Martin Kippenberger och Jörg Immendorf med flera hade varit frontfigurer i en rörelse med tyska neoexpressionister under 1980-talet — Die Neue Wilde. De ville sätta punkt för en lång period av avantgardistisk prägel på konstscenen som inspirerats av Marcel Duchamp, Joseph Kosuth, Yoko Ono med flera. Under sin sökande inledning som student förde Richter vidare inslag av denna tyska renässans för klassiskt måleri in i 1990-talet, fast i sin egen experimentella variant med den råa energin hos gatukonst. Hans tidiga stil verkar pröva den målade bildens gränser.

Idag betraktas Daniel Richter som en av Tysklands mest betydande samtida konstnärer och hans stora oljemålningar är eftertraktade på auktionshusen. Typiskt för hans verk är blandningar av romantik och surrealism i konfliktfyllda narrativ i landskap. Det finns ett allegoriskt, samtida politiskt eller historiskt iakttagande av tillvaron genom dramatiska kompositioner och häftiga rörelser. Richters motiv har influenser av Max Beckmanns och George Grosz samhällskritik, samtidigt påminner bildspråket om Emil Nolde och Fransisco Goya. I kombination med hans särpräglade bruk av färger uppstår psykedeliska drömperspektiv, trots det faktum att de flesta målningar är figurativa. Ateljén i Berlin är en smältdegel som omformat Richters danande erfarenheter och tankar till ett självlysande sceneri som ingen betraktare är neutral inför. Utställningen Lonely Old Slogans på Louisiana visar målningar från 1995 fram till idag.

Daniel Richter 
Hemland: Tyskland, född 1962 i Eutin
Utbildning: Konsthögskolan i Hamburg
Kända verk: Gundula, Shoplifters United, Direktion Nichts, Halli Galli Polly 
Representerad: Museum of Modern Art i New York, Centre Pompidou i Paris, Boros Kollektion i Berlin, Falckenberg Kollektion i Hamburg
Utmärkelser: Preis der Nationalgalerie in Berlin, Kunstpreis Finkenwerder in Hamburg
Konststil: Neo-expressionism