Etikettarkiv: Sverige

Edmund de Waal

Pressbild: A New Ground III (2015)
Fotograf: Mike Bruce © Gagosian Gallery

Artipelag: Utställning till 2017-10-01
Vägbeskrivning: Artipelagstigen 1, Gustavsberg
Digitalt: Artipelag

Den ytterst meriterade keramikern och författaren Edmund de Waal föddes 1964 i den engelska universitetsstaden Nottingham. Orten har medeltida anor, utanför ligger den mytomspunna Sherwoodskogen. Redan som femårig pojke blev han elev på Lincoln School of Art som bedrev undervisning för grundskolan. De Waal blev bekant med keramiken vilken blev hans första tillika bestående relation inom konsten. Senare under tonåren läste de Waal på King’s School i Canterbury där han undervisades som assistent hos keramikern Geoffrey Whiting. De Waal producerade hundratals verk under denna ambitiösa lärotid som varade i två år. 1983 belönades de Waal med stipendium och påbörjade studier i engelsk litteratur på University of Cambridge. Textstudiet sköttes parallellt med konstnärskapet genom ömsesidig inspiration. Efter examen 1986 var de Waal en tid entreprenör i Herefordshire och marknadsförde keramik för hemmet.

Året 1988 flyttade de Waal till Sheffield och fortsatte experimentera med porslin. Samtidigt började han studera japanska på stadens universitet. Denna kombination av sysselsättningar förde med sig ett stipendium från Daiwa Anglo-Japanese Foundation med forskarutbildning och vistelser i Tokyo. Den målmedvetne de Waal arbetade intensivt och utforskande med sina händer i ateljén på Mejiro Ceramics Studio. Hans typiska formserier av porslinskärl i varierande arrangemang började framträda tydligare. Vid samma period var de Waal flitig besökare på Japanese Folk Crafts Museum i förarbetet med en biografi om keramikern Bernard Leach — någon som enligt de Waal förstod och förklarade den asiatiska mystiken för oss i västvärlden. De Waals hängivelse inför porslinet är historiskt betingad och inspireras av föreställningen om hur öst och väst möts genom materialet, medeltida dynastier ställs mot modernistisk Bauhaus.

Boken om Bernard Leach publicerades 1998 och inledde de Waals egna författarskap. De Waal återvände hem 1993 där han bosatte sig i London och syntes alltmer på kulturscenen. Första soloutställningen dateras 1995. De Waals subtilt karaktäristiska, cylindriska porslinsobjekt med influenser av japansk minimalism blev efterfrågade. Med tiden har de Waals produktion och utställningar utvecklats till stora, rumsliga installationer med viss arkitektonisk inspiration. De Waals skapande sker i gränslandet mellan formgivning och fri konst, eller i en förening av dessa två storheter. Betraktaren får avgöra vilket. I de Waals konst definieras det enskilda av helheten. Kompositioner av runda och raka linjer ger estetisk harmoni. Färgerna är få men nyanserade. Det stilrena, balanserade formspråket har gett världsrykte. Utställningen på Artipelag är de Waals första i Sverige och visas i dialogform med en av hans förebilder – Giorgio Morandi.

Edmund de Waal
Hemland: England, född 1964 i Nottingham
Utbildning: King’s School of Canterbury, University of Cambridge, University of Sheffield, Mejiro Ceramics Studio
Kända verk: The Lost and Found, Lidded Vessel, Atmosphere, The Reader
Utmärkelser: Order of the British Empire, Senior Fellow of the Royal College of Art, Honorary Doctorate from the University of Nottingham
Konststil: Minimalistisk, estetisk
Hemsida: Edmund de Waal 

Giorgio Morandi

Pressbild: Stilleben (1962)
Fotograf: Artipelag

Artipelag: Utställning till 2017-10-01
Vägbeskrivning: Artipelagstigen 1, Gustavsberg
Digitalt: Artipelag

Den tillbakadragne, tankfulle Giorgio Morandi var en av sin tids främsta stillebenmålare. Han föddes 1890 i universitetsstaden Bologna och växte upp med tre systrar i ett medelklasshem. Fadern var entreprenör och sysslade med exportverksamhet, vilken han tänkt involvera sonen i. Men Morandis konstnärsöde var redan skrivet i stjärnorna och han mor uppmuntrade honom. När fadern gick ur tiden 1909 blev Morandi ansvarig för sin familj i stenhuset på via Fondazza, där han skapade sin ateljé och bodde kvar resten av livet. Idag har Casa Morandi blivit museum. Två år tidigare hade Giorgio Morandi som sjuttonåring påbörjat studier på konstakademien i Bologna. Stadens akademiska konstundervisning var grundlig med tydlig prägel av 1300-talets måleritradition. Eleven Morandi excellerade tidigt, bland annat genom att själv utveckla sin etsningsteknik med holländaren Rembrandt som förebild. Studietiden varade fram till 1913.

Morandi reste mycket sällan utomlands. Istället fann han inspiration och kunskap i hemtrakten och i konstlitteratur, särskilt om impressionister som Cézanne eller Seurat. Men i samband med åren på konstakademien gjorde han flertalet studieresor genom Italien. I Florens upplevde han verk av stora renässansmålare som Masaccio och Ucello vilka gjorde livslångt intryck på honom. Långt senare i livet skulle han skriva hur enbart förståelsen för avgörande framsteg i måleriets århundraden kunde visa honom vägen. Morandi inledde dock sitt konstnärskap 1914 med en svängning mot futurismen i samverkan med andra företrädare som Boccioni och Galla. Samma år började han samtidigt arbeta som bildlärare på grundskolan i Bologna, något han fortsatte med till 1929. Året 1915 blev Morandi inkallad för militärtjänst men armélivet var nedbrytande på hans konstnärssjäl. Han återvände till det civila för undervisning och måleri samma år.

1916 uppmärksammades Morandi för första gången internationellt genom grupputställningar med målare som Carra och de Chirico i den metafysiska skolan. Konsthistoriker har tillskrivit denna period stor betydelse i Morandis utveckling, men konstnären själv identifierade sig aldrig med riktningens övernaturliga ansats. Under 1920-talet började istället Morandis mer asketiska motivvärld framträda i såväl objekt som komposition. Vardagsföremål som flaskor, vaser eller skålar betraktades med djupsinne. Enkla former skänktes levande färger och självständighet. Morandi höjde även blicken mot det norditalienska landskapet i flera konstverk. Konstnärens estetiska oljemålningar blev med tiden över tusen till antalet. 1930 fick han konstprofessuren i grafik vid sitt alma mater i Bologna och var berömd såväl utomlands som i hemlandet. I årets vårutställning visar Artipelag femtiotalet verk ur Morandis produktion från 1921 till 1963.

Giorgio Morandi
Hemland: Italien, född i Bologna (1890—1964)
Utbildning: Konstakademien i Bologna
Kända verk: Stilleben (1914), Stilleben (1919), Landskap (1935)
Utmärkelser: Professur i Bologna, Venedigs & Sao Paolos konstbiennaler
Konststil: Realistisk, estetisk
Hemsida: Casa Morandi 

Tony Oursler

Pressbild: 1>mA (2016)
Fotograf: Christian Saltas © Tony Oursler

Magasin III: Utställning till 2017-06-11
Vägbeskrivning: Frihamnsgatan 28, Stockholm
Digitalt: Magasin III 

Den amerikanske mediekonstnären Tony Oursler räknas till en av genrens förgrundsfigurer och mest betydande företrädare. Konstnären växte upp i en typisk Queen Anne-villa i Nyack utanför New York som barnbarn till författaren och magikern Fulton Oursler. I föräldrahemmet blev relationen till grannar, som konstnären Edward Hopper, liksom kreativt arvegods från farfadern tidiga inspirationskällor för Tony Oursler. Oursler blev så småningom antagen vid California Institute for the Arts där han utvecklade sin konst ihop med studenter som Mike Kelley och Sue Williams. När han examinerades 1979 hade han experimenterat länge med rörlig bildkonst. I arbetet utgick Oursler från research om TV-mediets historia och interaktionen mellan teknologi, psykologi och övernaturliga föreställningar. Under 1980-talet väckte Oursler uppmärksamhet genom ett nytt konstgrepp som levandegjorde dockfigurer med ljusprojektioner av ansikten.

Ett par år efter studietiden flyttade Tony Oursler tillbaka till New York och samarbetade med Howard Wise stiftelse Electronic Arts Intermix några år innan han flyttade permanent till egen ateljé. Oursler var tillsammans med Bill Viola, Bruce Nauman och andra en av pionjärerna inom mediekonsten och lyckades flytta gränserna, särskilt för videomediet, genom sina audiovisuella projektioner på sfäriska objekt. Han såg ett nytt landskap för konst växa fram när människor spenderade alltmer tid framför bildskärmar. Tony Oursler skapade egna ensembler av konvexa videokaraktärer som grimaserade och förmedlade kryptiska budskap. Ourslers surrealistiska, digitala dockteater influeras enligt konstnären av kubismens experiment med demonterade ansikten. Frågor om vad som egentligen utgör ansikten, ansiktsuttryck och språk figurerar i Ourslers kyliga, stirrande ljusfigurer. Verken talar både för sig själva och med betraktaren.

Sedan Tony Oursler började arbeta med digitala projektorer och slog igenom på allvar under 1990-talet med sina installationer har konstnären försetts med kvalitetsstämpel av videokonstens publik och kritiker. Tony Oursler definierar sig själv som konceptuell konstnär med tekniken som palett, någonstans mellan den artificiella medievärlden och den fysiska verkligheten. Det finns alltid en idé med konstverken och en ambition att uppnå samverkan med betraktaren — något Oursler betraktar som konstens fulländade ögonblick. Konstnären säger sig inte vara pessimist men konstverken har en dystopisk prägel. Ourslers videofigurer är ofria varelser som ställer vår mediala tids ödesfrågor om vem som betraktar vem och vad som egentligen sägs. Den aktuella utställningen M*r>0r på Magasin III kontrasterar tidiga konstverk mot senare mer samhällskritiska verk som, bokstavligt talat, fäster blicken på den övervakade medborgaren.

Tony Oursler
Hemland: USA, född 1957 i New York
Utbildning: Rockland Community College, California Institute for the Arts
Kända verk: The Watching, Streetlight, Optics, Influence Machine
Hemsida: Tony Oursler